1659-1743 French Hyacinthe Rigaud Gallery He was born Jacint Rigau i Ros [1] -- though in many encyclopaedias is "re-christened" with the name of H??acint Francesc Honrat Mathias Pere Martyr Andreu Joan Rigau -- in Perpignan, which became French (Treaty of the Pyrenees) a short time after his birth (November 7, 1659). In 1682, he was awarded the Prix de Rome. He was the most important portrait painter in the reign of King Louis XIV. His instinct for impressive poses and grand presentations precisely suited the tastes of the royal personages, ambassadors, clerics, courtiers, and financiers who sat for him. Because Rigaud's paintings captured very exact likenesses along with the subject's costumes and background details, his paintings are considered precise records of contemporary fashions. Rigaud was a master of the Baroque style of art. Rigaud's best-known work is his 1701 painting of Louis XIV which today hangs in the Louvre in Paris, as well as the second copy also requested by Louis XIV which is now at Versailles. In 1709 he was made a noble by his hometown of Perpignan. In 1727 he was made a knight of the Order of Saint Michael. Hyacinthe Rigaud died in Paris, France on December 27, 1743.  Related Paintings of Hyacinthe Rigaud :. | La famille Laffite | Louis XIV,King of France | Portrait de Louis XV | Portrait of Marie Anne de Bourbon | Portrait de Suzanne de Bourbers de Bernatre |
Related Artists:
William Morris Prints
English Pre-Raphaelite Writer and Designer, 1834-1896 was an English architect, furniture and textile designer, artist, writer, and socialist associated with the Pre-Raphaelite Brotherhood and the English Arts and Crafts Movement. Born in Walthamstow in north London, Morris was educated at Marlborough and Oxford. In 1856, Morris became an apprentice to Gothic revival architect G. E. Street. That same year he founded the Oxford and Cambridge Magazine, an outlet for his poetry and a forum for development of his theories of hand-craftsmanship in the decorative arts. In 1861, Morris founded a design firm in partnership with the artist Edward Burne-Jones, and the poet and artist Dante Gabriel Rossetti which had a profound impact on the decoration of churches and houses into the early 20th century. Morris's chief contribution was as a designer of repeating patterns for wallpapers and textiles, many based on a close observation of nature. Morris was also a major contributor to the resurgence of traditional textile arts and methods of production. Morris wrote and published poetry, fiction, and translations of ancient and medieval texts throughout his life. His best-known works include The Defence of Guenevere and Other Poems (1858), The Earthly Paradise (1868?C1870), A Dream of John Ball and the utopian News from Nowhere. Morris was an important figure in the emergence of socialism in Great Britain, founding the Socialist League in 1884, but breaking with the movement over goals and methods by the end of that decade. Morris devoted much of the rest of his life to the Kelmscott Press which he founded in 1891. The 1896 Kelmscott edition of the Works of Geoffrey Chaucer is considered a masterpiece of book design.
Anthonie van Borssom
(January 2, 1631, Amsterdam - march 19, 1677, Amsterdam), was a Dutch Golden Age landscape painter. According to the RKD he was an Italianate landscape painter who copied works of popular landscape painters of his day in Amsterdam such as Jacob van Ruisdael, Paulus Potter, Aelbert Cuyp (church interieurs), Nicolaes Berchem, Philips Koninck, Jan Wijnants, Aert van der Neer (moonlit landscapes), and Cornelis Vroom. He lived and worked in Amsterdam but made a trip in 1650-1655 along the Rhine and spent time in Kleve.He was buried in the Westerkerk.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.